elinrosen

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Elin Rosén - 25 maj 2013 20:41

I tisdags var jag då hos ortopedläkaren.. Jag var jättenervös och spänd inför vad han skulle säga.. Jag kom in väldigt fort, hade räknat med att jag skulle behöva sitta och vänta men som tur var så slapp jag det.


Läkaren påbörjade sin undersökning, ryckte och slet i knäet och tårarna forsade på mig så ont det gjorde. Fortfarande fanns det svullnad kvar. Med på undersökningen var också en sjukgymnast. Efter ett par olika tester i olika former och frågor om hur det kändes och vad som hade hänt så kom beskedet som jag inte ville höra. "Ditt främre korsband är

av." Även en lätt ledbandsskada på utsidan, vilket jag tycker är lite skumt eftersom jag inte haft ont där. Å andra sidan har jag ju haft väldigt ont inne i knäet så det kanske har gjort att jag inte känt av det på utsidan.


Här brast det för mig rejält, det var precis detta jag inte ville höra, det värsta beskedet jag kunde få, för jag vet vad en främre korsbandsskada innebär. Jag hade försökt gå och intala mig själv att det inte skulle bli någon mer fotboll detta året, att det var ett korsband som var av men ändå så bara sprutade tårarna på mig.


Läkaren förklarade att man opererar ungefär hälften av alla vars korsband är av. Är man en kontorsnisse och nöjer sig med att kanske jogga på fritiden och gå på lite friskis och svettis så kan man klara sig. Man kan även klara av att åka skidor utan en operation. Om man som jag då vill gå tillbaka till "knämisshandel" som läkaren uttryckte sig, dvs fotboll, handboll och basket så är det mycket vanligare med att det behövs en operation.


Jag var så fruktansvärt ledsen att jag inte riktigt hade sinnesnärvaro nog att ställa några frågor och jag fick med mig två tider till sjukgymnasten och två övningar jag skulle träna på.


Vad som händer nu är att jag ska på en magnetröntgen inom fyra veckor för att kontrollera så att det inte är några skador på menisken eller ledkapslar och liknande saker som finns i knäet. Jag kommer att behöva ha knäskyddet i ca 4 veckor till pga ledbandsskadan, och har jag inte knäskyddet på så måste jag ha båda kryckorna. Efter magnetröntgen kommer jag ha ett återbesök med läkaren för att få resultat och vidare information.


Jag kommer att gå till sjukgymnasten en gång i veckan fram till midsommar, och nu gör jag då rehab 3 gånger om dagen och jag kan nu gå i stort sett normalt! Rehabövningarna går ut på att hitta tillbaka till mina lårmuskler som har försvunnit en del under de tre veckor sedan det hände. Benet orkar inte riktigt bära upp hela min kroppsvikt och därför är det jätteviktigt att jag har antingen knäskydd eller kryckor för att knäet inte ska vika sig.


Hos sjukgymnasten hade jag huvudet med mig lite mer och kunde ställa en hel del frågor och även få exakt förklarat för mig vad det innebär att ett främre korsband är av och dess funktioner och vad rehaben går ut på. Har man tur så kan det främre korsbandet klistra ihop sig med det bakre, och då kan man som sagt få ett fullt fungerande knä, såvida man inte ska provocera det genom att spela fotboll till exempel. Jag ställde då frågan till sjukgymnasten : " Om jag vill komma tillbaka på den nivån jag spelar på nu, och kanske även högre, klarar jag mig med ett ihopklistrat korsband?" Det gör man inte i de flesta fallen. Jag frågade även hur lång tid det kan ta innan jag får en operation, handlar det om 7-8 månaders väntetid, eller det går fortare? Då trodde sjukgymnasten att det var rimligt att jag kunde opereras tidigt i höst. Efter en operation så går man direkt till en sjukgymnast 3-4 dagar senare och börjar köra igång. Sen handlar det om 9-12 månader rehabtid. Om vi skulle titta långt framåt, så är det realistiskt att jag spelar fotboll igen ordentligt nästa höst.


Det har varit en riktigt tuff vecka, med fruktansvärt mycket tårar och tankar. Det har väl hunnit sjunka in ordentligt nu. Det kunde ju varit mycket värre, jag sitter här och tycker att mitt liv går under för att jag har dragit av ett korsband medans det går in förbannat många fler till en läkare och får 1000 gånger värre besked än det jag fick.


Någonstans så är det väl så att inget ont som inte har något gott med sig. Nu kan jag kanske släppa pressen på fotbollen och istället fokusera helt och hållet på mig själv. Vad ska jag göra med mitt liv? Hur vill jag att mitt liv ser ut om 5 år? Jag kommer att komma tillbaka till planen, det finns inget snack om saken, men under tiden kan jag koncentrera mig på saker som kanske inte har haft någon plats i mitt liv på grund av all den tid jag har lagt på fotbollen.


Mitt i all denna skit så finns det en hel del personen som redan är och kommer att vara ett enormt stöd för mig. Min familj, med Andreas i spetsen, alla mina tjejer i Veberöds AIF och mina tränare, mina förstående kollegor på jobbet och min chef. En handfull vänner som hjälper mig att bena ut mina tankar och som tål att jag är grinig ibland och tycker situationen är kiss, kass, värdelös.


Jag kommer gå stark ur den här situationen, jag kommer att springa ut där på planen igen, jag kommer att göra det jag älskar igen. Det kommer att ta lite tid bara.


Jag kommer att fortsätta skriva i bloggen, kanske inte varje dag, men här kommer jag att vädra alla mina tankar och funderingar och framstegunder resans gång.


// Elin # 21

ANNONS
Av Elin Rosén - 21 maj 2013 08:37

Idag gäller det. Idag kl 14 är det besök hos ortopeden igen. En ny ortoped. Jag är nervös. Det fladdrar till i magen när jag tänker på det. Och idag började jag tidigt så jag är trött. Okejdå, tröttare än vanligt för jag är typ alltid trött.


Måtte denna dagen gå fort fram till kl 14. Jag spelar upp alla möjiga scenario i huvudet, men jag försöker hålla mig på positiva tankar. Fast ändå inte. Jag har ställt in mig på att det inte blir mer fotboll detta året, för så kan det bli. Får jag något annat besked så kommer jag ju bara bli glad istället för tvärtom.


Wish me luck!


xoxo,

Elin

ANNONS
Av Elin Rosén - 20 maj 2013 12:12

Dagen före läkarbesöket.. I vissa stunder får jag fjärilar i magen när jag tänker på att jag ska få kollat mitt knä imorgon.. Känns som om domen kommer att komma då! Och det är nervöst och spänt! Jobbar till kvart i fyra idag, sen hem och äta mat och umgås en timme med Andreas innan han åker till Helsingborg för att se HIF spela..


Sen blir det ett besök på träningen och heja på tjejerna :)


Precis som jag trodde igår så blev det inget gym utan bara en runda till affären och sen soffläge resten av kvällen också.. Så skön slappedag!


Nya tag denna veckan, ge mig tisdag kl 14 nu!!!


Btw, knäet värker litegrann idag också, inget gym idag heller då, bäst att vara försiktig tills jag vet hur det står till.


xoxo,

Elin

Av Elin Rosén - 19 maj 2013 14:54

Idag är det söndag och jag sov till tjugo i elva. Vad hände där?!


I fredags hämtade Andreas mig efter jobbet och det blev en liten runda för att handla lite blommor till uteplatsen och en ny kruka till en befintlig blomma. Andreas fick ett presentkort på det när han fyllde år, så det blev lite flitiga lisa och någon blomma som öppnar sig när solen skiner och stänger sig när det är moln, glömmer alltid vad den heter!


Sen var jag faktiskt en runda till gymmet också. Jag klarade att cykla i 15 minuter och sen körde jag rehaben för bålen och sen 15 minuter på crosstrainern! Så jäkla skönt det var att kunna göra något som inte gjorde ont i knäet, och få svettas lite! Två veckor utan fysisk aktivitet förutom att hoppa på kryckorna, det var underbart få gjort något.


Vi avslutade fredagskvällen med en tur till Puben och sen mys i soffan till The Fast and the Furious, första gången jag såg den!


Igår var det en heldag i Bromölla. Vi hade seriematch mot laget precis under oss som hade en match mindre spelad än oss men samma poäng. Viktig match att vinna. Det blev till slut vinst med 3-2. Vi gjorde 3 mål inom loppet av 12 minuter på slutet. Där krigade vi bra! Solen sken och det var varmt, som tur var så låg vinden på och det svalkade litegrann. Återigen jobbigt att stå vid sidan om, men ändå så måste jag göra det, för min egen skull.

Var hemma vid halv sex, trött och hungrig! Jag hade gått största delen av dagen utan knäskyddet så det började värka litegrann i knäet.. Men jag åkte hem till Mange och Sandra eftersom Iza var där och Andreas var inne i Malmö och såg Eurovision live!

Det blev lite snabbmat i form av korv med bröd och massa snack och så spelade vi Rita och Gissa! Och jag och Iza vann :) Woho! Vi är svårslagna i spel.. :)


Jag var inte hemma förrän vid 01 efter jag kört Iza och en sovande Filip hem och sen stöp jag i sängen och kl 02 kom Andreas hem, därav sov vi ända till tjugo i elva.. Det brukar aldrig hända annars.. Och nu är Andreas i stugan och målar och jag sitter i soffan och tar det lugnt.. Knäet värker lite idag också men inte så pass att jag behöver ta värktablett, än iaf.


Hade/har en liten plan på att gå till gymmet i eftermiddag men kanske ska låta knäet vila lite efter den långa dagen igår utan knäskyddet.. Time will tell, antagligen kommer jag inte röra mig många meter utanför lägenheten idag, kanske ner till affären bara...



Nu börjar tisdagen närma sig med stormsteg, jag är förväntansfull, men också lite nervös över vilket besked jag ska få. Och beroende på vilket besked jag får och vad som kommer att hända så funderar jag på att ta hjälp av en personlig tränare med träning och kostschema, och jag vet precis vilken jag ska vända mig till om så blir fallet!


xoxo,

Elin



Av Elin Rosén - 16 maj 2013 17:20

Igår och idag har varit bra dagar, igårkväll var en riktigt bra kväll. I tisdagskväll träffade jag en oerhört god vän som alltid får mig på gott humör och benar upp ina tankar, till det bättre.


Idag slutade jag redan kl 14 på jobbet och jag har hunnit sitta i solen och läsa, tvätta en maskin tvätt och hängt upp den och maten är på g. Grillat är godast en dag som detta!


På tisdag gäller det, jag både längtar och inte längtar till att få gå dit! Det går bättre och bättre med knäet, jag går nu utan kryckorna (hallelujah!!!!!) och kan även gå utan knäskyddet vilket jag gör här hemma.


Allt jag vill är att komma tillbaka ut på planen.. På lördag åker vi till Bromölla för seriematch och jag hoppas på tre poäng!!


Bara en snabbis ikväll, be back tomorrow!


xoxo,

Elin

Av Elin Rosén - 14 maj 2013 11:32

Den 2 maj 2013. En dag jag aldrig någonsin kommer att glömma. Dagen då Veberöds AIF dam vann över Dalby GIF i DM med 4-2. Dagen då jag bara skulle spela 45 minuter för att skona min kropp. Dagen då jag 5 minuter innan halvlek skadar mitt knä.


Ska jag bli fotbollsinvalid vid 23 års ålder? Ska jag komma tillbaka till planen? Doktorns ord " Du kanske ska fundera på om du ska fortsätta hålla på med fotbollen?" Hur kan en person få för sig att säga så? Fotbollen betyder ALLT för mig, det är den jag är. Utan fotbollen så vet jag inte riktigt var jag har migsjälv.


När skadan skedde, så hade jag precis mött en boll och tagit ner den på låret, då möter en Dalbyspelare mig varpå jag lyfter bollen över henne och springer runt henne. När jag ska ta ner bollen så hoppar jag, utan någon spelare i närheten, och när jag sätter ner mitt högra knä, känner jag en sådan obeskrivlig smärta. Det kändes ungefär som att man sågar mitt knä rakt av, och flyttar överdelen snett framåt åt höger. Jag kände direkt att här stod inte allt rätt till. Jag faller ner på planen och skriker, jag skrek för fulla muggar, har nog aldrig skrikit så högt någon gång. Jag skrek " Jag svär att det hoppade ur led, jag svär att det hoppade ur led!!!" Jag fick typ panik. Och allt jag önskade var att min pappa hade varit där.

Jag fick tryck på knäet och domarna hjälpte till att bära mig av planen. Fy för i helvete vad ont det gjorde. Jag menar, jag har skadat mig förr, varit borta i två år pga min ljumske, min stressfraktur förra året, stukade fötter, jag har skadat knäna lite tidigare med uttänjda ledband, men INGENTING har gjort så ont som detta gjorde.

Jag ringde pappa och mamma som tog bilen och kom till Dalby. Jag hade aldrig ringt pappa om jag inte kände att detta var illa. Pappa la om trycket, hårt och korrekt, och jag skulle försöka ta mig till bilen. En tjej i laget som inte spelade hade ett par kryckor med sig som jag lånade för att hoppa till bilen.


Väl hemma fick Andreas möta mig på parkeringen med kryckorna vi hade hemma och jag hoppade in. Mamma hjälpte mig att lägga om knäet efter jag hade haft det hårda trycket på, och jag kunde knappt röra tårna. Fick även två stycken värktabletter av mamma, ganska starka. Vi bestämde att jag skulle åka till akuten på morgonen efter, men först skulle jag överleva natten. Jag sov något de första timmarna bara, tack vare värktabletterna, men det var svårt att slappna av och jag låg vaken flera timmar och fick linda om knäet ett par gånger. Vi åkte in till akuten så jag var där vid kvart över sju, sen körde Andreas vidare till jobbet. Jag kom till väldigt fort och fick träffa en vanlig sjuksköterska som ställde de sedvanliga frågorna och sedan fick jag vänta på Ortopeden som inte skulle vara på plats förrän halv nio. Som tur var hade jag förberett mig och tagit med en bok.

När jag väl fick hoppa in där på kryckorna jag hade med mig fick jag träffa en sköterska där som i stort sett frågade vad jag hade gjort och sedan fick jag vänta på läkaren.


När läkaren kom fick jag ta av mitt tryck på knäet och vi pratade om vad jag hade gjort. Hon behövde göra en undersökning av knäet, som gjorde FÖRBANNAT ont, och tårarna sprutade. Läkaren sa där de få orden jag inte ville höra, att det var mitt korsband som var skadat. Tårarna kom igen som ett brev på posten. Läkaren ville också göra en röntgen bara för att utesluta att där var några skelettskador. Jag fick inte vänta jättelänge på röntgen och resultatet dröjde inte jättelänge heller. Inga skelettskador. Läkaren ville säkerställa att det inte var något som hade låst sig i knäet eftersom jag inte kunde böja eller sträcka på det, så för att kunna göra det fick hon först tömma mitt knä som var ganska svullet, hon fick ut 1 ½ spruta med blod, och sen sprutade hon tandläkarbedövning rakt in i knäet för att bedöva så att hon kunde böja det sen. Jag blev lämnad i fred och blev ombedd att försöka böja och sträcka på knäet så att bedövningen skulle sprida sig. När hon sen skulle böja knäet så storgrät jag igen så ont det gjorde, men det gick. Inget som hade låst sig iaf. Läkaren berättade att jag skulle få smärtstillande utskrivet, pratade lite allmänt om korsbandsskador, hon kunde inte säga hur pass skadat korsbandet var, utan jag behövde vidare undersökning när svullnaden och smärtan hade lagt sig. Jag fick även ett knäskydd som jag skulle ha tills vidare, och kryckorna hade jag redan.


Nu har det gått 12 dagar sedan det hände. De första dagarna levde jag i förnekelse, det var bara en hemsk dröm som jag skulle vakna upp ur närsomhelst. Jag försökte gå till jobbet i måndags, men jag tog mig nog vatten över huvudet där. På kvällen hade jag förbannat ont i knäet och ont i huvudet och det blev inte mer jobb gjort den veckan..


Jag har fått en tid till en doktor, den 21 maj nästa vecka ska jag till Ortopedkliniken i Malmö till Dr Ulf Sigurdsson. Jag kunde givetvis inte låta bli att försöka hitta info om honom så efter lite besök på Google så visade det sig att han har både spelat handboll och fotboll, gått på fotbollsgymnasium och var/är läkare för handbollslandslaget, så han vet nog vad han pratar om och kan relatera!!


Den här veckan har varit tuff, riktigt tuff. Både mentalt och fysiskt. Jag har bra dagar, och dåliga dagar. Idag är en dålig dag, och igår också. Ibland kan jag bara börja gråta utan någon anledning, eller när jag ser en fotbollsmatch eller träning. Tänker mycket på min framtid just nu, inte bara fotbollsmässigt, utan yrkesmässigt också..


Det är jobbigt med alla som ställer frågor om vad som har hänt, och jag försöker att hålla ansiktet på plats och berätta utan att börja gråta. Jag kan nu nästan sträcka benet helt ut, och jag kan böja det ganska mycket, om än inte fullt ut. Jag kan gå korta sträckor utan kryckorna, och det är så skönt!!!



En dag, då ska jag vara tillbaka på planen och leda mitt lag framåt igen, det är en sak som är säker.


// Elin # 21


Av Elin Rosén - 25 februari 2013 11:49

Förra veckans mål:


Gym 2 ggr

Träna fotboll 3 ggr - CHECK

Träffa Farmor och Farfar 2 ggr - CHECK

 

 


Failade på gymmet, det blev bara en gång. Hade tänkt

gå  dit igår men det blev soffhäng hela dagen i stort sett, förutom besök av farmor och farfar och

Andreas mormor och morfar.


Mål för vecka 9:

Skriva handlingsplan till jobbet

Skriva matsedel för 2 veckor

Inventera skafferi, kyl och frys och skriva handlingslista

Gå en promenad varje dag


xoxo,

Elin


 


Av Elin Rosén - 22 februari 2013 11:41

Äntligen är det fredag!

Så skönt det ska bli med helg, den innehåller massor av saker,

att vara social imorgonkväll, spela fotboll imorgon,

vara social på söndag och även då träna! :)


Igårkväll var det som sagt först gruppmöte och sen samkväm!

Gruppmötet var lite segt, jag hade en störig huvudvärk och kunde inte låta

bli att gäspa en del..

Promenaden bort till Interpool där vi skulle äta och spela biljard var välbehövlig.

Sjukt besviken blev jag dock på maten, hade valt ugnsbakad lax, men den kan inte ha

varit inne i ugnen länge. Jag har väldigt svårt för att

äta mat som inte är färdig, och speciellt fisk och kött så det

blev inte så mycket lax som åkte ner, fick äta potatismos/potatispurén som var till..


När vi skulle spela biljard så var det först en genomgång av reglerna, inte det lättaste att

hålla reda på allt! Och definitivt inte lätt att veta hur man ska hålla kön,

kolla alla möjliga vinklar, och stöta med rätt kraft och sen

ska man ju helst TRÄFFA bollen där man vill träffa den, vilket

inte hände så ofta kan jag säga..

Tio i nio kom Andreas och hämtade mig och längtade bara hem till sängen och få sova!


Vaknade upp till en fredag som började kyligt, och jag glömde även mina yoghurt i kylen:(

Men, som tur är så bjuder avdelningen på frukost sista fredagen i månaden! :)


Så nu har jag haft lunch, under eftermiddagen blir det lite blandat telefon och chatt,

så jag hoppas resten av dagen går fort!


Ikväll hade jag tänkt ta en tur till gymmet men det får nog vänta till söndag så jag slipper

stressa ihjäl mig för att vi ska bjuda mormor och mamma på middag innan

klockan slår 18.


Blir en skönt avslappnad kväll i soffan ikväll och ladda upp för matchen imorgon!


xoxo,

Elin

Presentation


23 år, fotbollstokig, galet kär i mannen i mitt liv, familjeberoende och allmänt hög på livet!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ elinrosen med Blogkeen
Följ elinrosen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se