Återigen det här med prioriteringar.

det här är min bild av försäsongsträning.

Fysträning: Jag gör alltid mitt bästa på fysträningarna och jag älskar det. Att få kämpa för att få bättre fysik så att man kan hålla sig skadefri under året, få bättre grundfysik och att man verkligen orkar spela en hel säsong. Missar man dessa träningarna så får man skylla sig själv, för det är jävligt svårt att komma ikapp det man förlorat under dessa träningarna.

Fotbollsträning:  Det är dessa träningarna som är roligast, även om det blir tungt när man samtidigt kör fys så är det kul. Tänk att äntligen få komma ut på stor plan när man spelat inomhus hela vintern. Träningsmatcherna är också ett sätt att visa att man förtjänar en plats i startelvan till premiären av serien, det är en chans att visa upp vad man kan och verkligen kämpa för sin plats. Tränar man itne borde man itne få spela. thats it. Man kan aldrig gå en hel försäsong och tro att man kan stanna hemma bara för att man var given förra säsongen, då borde man bli petad så det smäller om det. Och när man väl är på träningen då går det inte att mygla , man måste prestera också.

Jag låter aldrig mitt privatliv gå ut över fotbollen, fotbollen är min räddning från allt. Visst finns det vissa saker man inte kan rå för. Får man inte barnpassning så får man inte. Men bara för att man skaffar pojkvän så stannar man hemma från träningen? Skulle ALDRIG falla mig in. Fotbollen är min egen tid, den kan ingen ta ifrån mig.

Återigen gör jag allt för fotbollen, jag tror jag missade ca 30 timmars jobb under Januari för fotbollens skull. Prioritering kallar jag det.

På söndag är det kalas för mitt fadderbarn som fyller 1 år, min systerson och min solstråle Filip, det krockar med matchen men jag ska ändå spela. Jag menar han fyller ju år hela dagen eller hur?

It feels kind of nice

Puss!